The Walker

The Walker är en film, som jag förstår mer efter ett tag än när jag såg den. Varför? Kanse för att jag först endast såg den som en ren mordgåta, en deckare där jag inte till fullo hängde med bland alla namn som nämndes i mordet. Men det var egentligen inte mordfallet filmen handlade om. Låter det märkligt? Det den handlade om - enligt mitt sätt att se filmen - var den otroliga teater, fasad, manér och falskhet, som kan finnas bakom vänliga leenden, kindpussar och känslan av att betyda något för någon, vara en vän. I den värld där the Walker utspelade sig var ytan perfekt och bemötandet vänligt men det blev inte mer än en yta.
När det verkligen gällde att visa att man var en vän blev det plötsligt väldigt tomt runt omkring.

Klart sevärd.

4+ av 5

Mödrar och söner

Tänk att man får ha samma namn på flera romaner. Konstigt. Per-Anders Fogelström gav ut en roman 1991 med namnet Mödrar och söner och den finns i min bokhylla. Nu finns där också en roman med samma namn utgiven av Theodor Kallifatides och den köpte jag i år. Den senare har jag i färskt minne och min lilla recension blir som följer:
Det är en berättelse med mycket värme, humor men även mycket dramatik av det slag som jag som välmående svensk har svårt att till fullo förstå. Kallifatides far har lämnat efter sig sin levnadsberättelse och till den återkommer författaren ofta. Faderns liv var allt annat än smärtfritt och han fick utstå hemska saker som har skriver om.

Det är under en vistelse hos sin mor i Grekland som Kallifatides läser faderns berättelse och han frågar och ber sin mor fylla i där han har undringar. - Däremellan känner man den värme, humor och glädje som finns i familjen och det är en bok jag verkligen rekommenderar till alla som inte läst den.

Pippi Långstrump på Stadsteatern

Vilket gensvar! Det måste kännas skönt att vara skådespelare och ha en publik som verkligen visar att de är med i pjäsen till 100 procent. Så var det i dagens föreställning av Pippi på Stadsteatern. Någon bakom mig grät högt när det blev lite otäckt och killen brevid mig ramla av stolen några gånger och alla, alla hade kul. Både de på scenen och vi i publiken. Visst var Pippi lite väl jobbig i skolan och på middagen hos Tommy och Annika men det gjorde inte så mycket tyckte vi. Pippis lilla godnattpuss till mamman på molnen varje kväll lockade fram en tår i ögat.
En jättefestlig föreställning med idel proffs.

4+ av 5

Ett dockhem på Dramatens lilla scen

Första gången jag såg pjäsen var jag 17 år och det var med Gunn Wållgren som dockhustrun och Olof Widgren som hennes man. 45 år har gått sedan dess och jag kommer inte ihåg vad jag tyckte om pjäsen då men med flera Dockhemsuppsättningar i bagaget vet jag vad jag tycker nu. - Ibsen är en av mina absoluta favoriter när det gäller pjäser. Han är tydlig med vad han vill förmedla och hans pjäser handlar om sådant som vi fortfarande brottas med. I detta fall kvinna, man, äktenskap, roller, frigörelse. I kvällens uppsättning hade jag lite svårt med den moderna miljön, legoklossar och dunjackor, julgranar i plastnät och ett språk som var kvar i 1800-talet. I bland kunde en replik som var helt naturlig på 1800-talet bli jättefåning när den sades av någon i smala jeans.

Kanske var det just den kombinationen av gammalt och nytt som skulle få oss att förstå att det fortfarande finns äktenskap där man och hustru är mycket ojämlika? Mig störde 2000-talet en del ändå. Kvällens stora behållning var Anna Björk som var en lysande Nora och hennes ångest kändes verkligen på första bänkraden där jag satt. Stadsteatern ska visst sätta upp pjäsen nästa år, men snälla, trots Ibsens storhet, kom med något nyskrivet!

3+ av 5

Blanche och Marie

Det här är andra gången på kort tid där jag först har läst boken, som ligger till grund för pjäsen jag sett. I det här fallet så var det Blanche och Marie av Per Olof Enquist. Ytterligare en, ja visst den var väl OK-pjäs på kort tid. Börjar jag bli blasé? Nej, men det lilla extra för att pjäsen ska få full pott fattades i den här föreställningen också. Det är väl kanske så enkelt att det som pjäsen handlade om inte var tillräckligt engagerande. Jag såg den, sa OK dom spelade väl bra och fy så hemskt det var för alla, men sedan vände jag blad och undrade var står näst på Dramatens repertoar.

2+ av 5

Juloratoriet - kalsonger och massor av skrik

Jag har sett Juloratoriet på Stockholms stadsteater. Vad tyckte jag om föreställningen? Jo vars - ungefär. Efter att ha både läst boken och sett filmen så hängde jag med i handlingen, men utan den kunskapen i bagaget så hade det varit svårare är jag säker på. Jag tycker även pjäsen skulle ha vunnit på att ha varit kortare. Det som var väsentligt i handlingen hade då blivit tydligare. Kärleken som Aron kände för sin fru Solveig övergick, när hon dramatiskt trampades ihjäl av kor, till att bli ett känslomässigt trauma som han inte kunde lämna och som förstörde inte bara hans liv utan även hans barn, som han övergav och det barnbarn som aldrig fick en far.

Varför det skreks så mycket förstår jag inte, överspel tycker jag och varför så många kalsongklädda män? Det var däremot lite komiskt.

Den bästa prestationen tyckte jag Gustaf Hammarsten stod för i rollen som Splendid. Det var aldrig tråkigt när han var på scenen.

2+ av 5

Michael Moore och Per Gudmundson

Om man inte gillar en person tycker jag att man som ledarskribent ska vara väldigt noga med att vara nyanserad i sin kritik av vad den personen gör. Kanske till och med avstå från att komma med synpunkter alls. Det tycker jag Per Gudmundson skulle ha gjort när han levererade "Sanningen om Michael Moore och Hillary Clinton" i SvD den 5 oktober.

Med filmen Sicko kritiserar Moore det amerikanska sjukvårdssystemet och kan man ha annat än kritiska åsikter om det? Gudmundson försöker i sin ledare få ner antalet 45 miljoner amerikaner som står utanför vårdsystemet till att "bara" bli några miljoner. Och? Kan någon civiliserad människa tycka att det ska finnas en enda person i världens rikaste land som ska nekas vård för att man antingen saknar försäkring eller för att försäkringen inte täcker de kostnader en bra vård ska ge? Hur sedan filmen presenterar detta är av mindre betydelse och inget som tar bort det faktum att det finns människor som dör för att försäkringen inte täcker kostnaderna för behandlingen.

Att man sedan kan nedlåta sig till att i kritiken över Michael Moore ta med sådan inlägg som att
"man kan ha nöje av huvudpersonens komiska kläder och fysik" förstår jag inte.

Det ska bli skönt att slippa bli på dåligt humör på mornarna framöver när min prenumeration på SvD upphör för det blir jag av att läsa Gudmundson och några till av SvD:s ledarskribenter. Däremot tycker jag att de flesta av tidningens övriga reportrar gör ett mycket bra jobb, men det räcker inte för att jag ska förnya prenumerationen.

Du levande

Bara titeln på filmen är perfekt. Du levande människa vad gör du med ditt liv? Greppar du stunden eller längtar du bort, är du uttråkad, tänker du efter ibland att nu lever jag, precis nu men sen? Det vet du inte.

Filmen var så perfekt, inte en scen slarvades över och det var 1timme och 33 minuter som jag verkligen uppskattade varje sekund av. Det är inte ofta jag skrattar så tårarna rinner men det fick jag göra och vilken härlig musik som ingick.

Full pott får den här filmen av mig!

Måsen på Elverket

Ibland blir man besviken. På en pjäs, en förväntning och sig själv. Fredagskvällen med föreställningen Måsen blev en besvikelsens kväll. Visst hade jag förväntningar och vem kan låta bli att ha det med tanke på hur den pjäsen marknadsfördes och vilka skådespelare som ingick.
Nåväl, blev jag engagerad? - Nej, tyvärr inte. En melodramatisk son och en massa neurotiska människor blev lite för mycket. Ja, jag vet att det är en stor författare och en klassiker på scenen, men nää, jag var smått uttråkad. Kanske inte hela tiden för när Marie Göranzon är på scenen blir man fängslad. Hon blir bara bättre och bättre. Men, jag får väl bli kärringen mot strömmen. Jag somna.

Ett öga rött

Boken Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri läste jag med stor behållning. Filmen uppskattade jag också, men boken vann helt klart. Filmens Halim, hans tankar, ja framförallt hans tankar förmedlas till oss på ett intensivt, roligt och tankeväckande sätt. När modern dör och Halim och hans pappa flyttar för att börja på nytt händer något med Halim. Han ifrågasätter pappans iver att anpassa sig till det svenska samhället. Halim ser honom mest som en svikare, någon som sviker hans mor och allt det hon stod för. Halim blir Sveriges grymmaste revolutionsblatte... och det är vad filmen handlar om.

4+ av 5

Björklund - rätt och slätt

Visst ser han sympatisk ut och glad var han över förtroendet att bli ny partiledare. - Blir han bra? Inte vet jag och eftersom han inte får min röst bryr jag mig inte så mycket. I morse hörde jag på radio när han uttalade sig om försvarsbudgeten. Det jag då stötte mig på var när han talade om Ryssland. Han sa att "landet varit på deken" och att det nu var "kaxigt". Säger man så? Det låter lite väl slarvigt i mina öron.

Lyckliga dagar av Samuel Beckett

Min första Beckett pjäs faktiskt. Det är lite konstigt med tanke på vem Beckett är och vilket teaterfreak jag är. Men det blir inte sista gången. Jag har redan bokat biljetter till sista föreställningen och det därför att den var så bra. Pjäsen hade endast två roller, 2 till åren komna skådisar, Yvonne Lombard och Åke Lundqvist. Nåå, Lundqvists insats inskränkte sig nästan bara till att krypa runt i sandhögen i slutet av föreställningen och däremellen några enstaka repliker, till Winnies (Yvonnes) glädje, innan han kröp in in sin håla igen.

Det finns många sätt att tolka föreställningen och det passar mig. Inget är rätt men inget är fel heller.

Lyckliga dagar är en pjäs om att hålla kvar allt det som bit för bit tas ifrån oss. Sorgligt? Kanske.

6+av6

This is England

Nu har jag sett höstens film. Det är väl kanske så att This is England blir just den film som flest personer kommer att se tror jag. Det är en bra film utan tvekan. Skådespelarinsatsen av 13 åriga Thomas Turgoose måste ha fått regissören att jubla. Att hitta någon så perfekt att besätta rollen med måste kännas perfekt.

Vi får träffa 12-årige Shaun som lever ensam med sin mamma i en ful liten landsortshåla. Pappan har dött i Falklandskriget, som pågår som en nationellt enande faktor. Tatcher har lyckats skapa en yttre fiende och därmed något hon kan skapa vikänslor och enande kring. Har vi sett det tidigare och senare? Den mobbade Shaun finner värme hos en gäng ungdomar som har musik, extrem klädsel och frisyrer som sammanhållande faktor.

Tillbaka till detta gäng kommer den från fängelset utsläppta, något äldre gängledaren Combo. Full av hat, rasism och uppblåsta känslor för nationen tillför han gänget andra värderingar än musik och klädstil. Han splittrar gänget, men får Shaun över på sin sida. Filmen tar en otäck vändning och slutet blir lite väl tydligt när Shaun överger Combo och hans värderingar.

5 av 6 +

Tätt intill dagarna av Mustafa Can

Tack Mustafa för att du skrev denna bok. En kärleksfull berättelse om en mor som under hela sitt liv satt plikten och kärleken till sin familj främst. Där alternativen för ett annat liv än makans och moderns aldrig fanns. Bortgift och moder vid 15 års ålder var det utstakade livet något man genomlevde på bästa sätt för att slutligen hamna i paradiset. Under sin sista tid i livet vårdas hon av den familj som hon alltid sörjt för. Mustafas intresse för att veta mer om sin mor och vad hon kände för att leva så många år i ett land där hon inte klarade av att lära sig språket, men ändå klarade av all de svårigheter hon måste gå igenom för att få vardagen att fungera, resulterade i denna bok som kom ut 2006.

Vi hade boken till diskussion i min bokcirkel och det är intressant hur samma bok väcker så olika känslor och mottas så olika av en samling damer. Jag har sällan varit i en grupp där vi är så olika och tycker så olika och i detta fall är det endast positivt. Det sägs sällan "det tycker jag också" utan snarare levererar vi den ena åsikten efter den andra som skiljer sig helt från varandras.

Jag ger boken
5+ av 6

Snart är radion min

Nu kan jag skicka in ett kuvert med 25 hjärtan till Pågen för att få min radio.
http://www.pagen.se/index.asp

....men läser man på deras hemsida står det "och så länge lagret räcker"...alltid denna reservation som gör en misstänksam.

Det är ungefär som Bokus erbjudande om dagens bok för 49 kr. http://www.bokus.com/se/start.shtml Där visar klockan hur många timmar man har på sig för att ta del av dagens erbjudande...men aldrig har det funnit några exemplar kvar av boken när jag försöker köpa mitt på dagen. Jag tycker det märks väl mycket att deras enda ambition är att vi ska gå in på deras hemsida varje dag och inte en ambition att verkligen bjuda på en billig bok om dagen.

Min reaktion kommer nog bli att jag inte handlar där överhuvudtaget, så det så..

Barn är ett folk och de bor i ett främmande land..

Idag när jag kom hem från min stavgång och skulle snedda över parkeringen stod det en liten kille där allvarlig och höll en innebandyklubba som en bom.
- Vill du passera? sa han
- Ja tack, svarade jag

Med lika allvarlig min och med ljudeffekt därtill "fällde" han sakta ned klubban och lät mig passera, sen fällde han upp den igen.

Undrans hur länge han fick stå där till nästa person kom? Jag tänkte Beppe Wolgers låt
Det gåtfulla folket, tonsatt av Olle Adolphson.
"Barn är ett folk och de bor i ett främmande land
Detta land är ett regn och en pöl
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland
Och de glider så fint utan köl......"

Parkteatern - Jag tar din hand i min

Philip Zanden och den för mig nya bekantskapen, Maria Salomaa, bjöd på härlig teater i en varm och fullsatt slottspark i Åkeshov. Pjäsen som handlade om Anton Tjechov och Olga Knipper och deras korta liv tillsammans, baserade sig på deras täta brevväxling. - En mycket fängslande men kort pjäs. Det blev två små avbrott också, ett när Philip Zandén glömde sina repliker och ett när det blev trassel med mikrofonen. Men det gjorde inte ett dugg. De löste det hela perfekt och fick lite extra applåder för det.

Vad härligt att vi bjuds på parkteater sommar efter sommar. Jag har utnyttjat det hela tiden och en kväll som denna kommer jag ihåg hela långa vintern.

Rätta proportioner

Ingmar Bergman är död. Sjuk och 91 år gammal avled han. Saknad och sörjd av många. En stor filmskapare, javisst.
--Men vilka proportioner det blivit av det dödsfallet? Enorma! Alla som mött honom måste inför kameror, i tidningar och radio bedyra vilket inflytande den mannen haft i deras liv. Dagens Berglin i Svenska Dagbladet har följande text under bilden av en intervjuad person:"Åh..Han har betytt massor för mig...min mammas svågers faster jobbade på Fårö livs, och när han kom in där och bara frågade: "Har ni ngen lagrad prästost?", blev personalen liksom elektrifierad, lyfte sig och blev bättre än vad dom egenligen var.

Tartuffe på Träteatern i Järvsö

En fulländad upplevelse. Så kan jag enkelt sammanfatta kvällen på Träteatern i Järvsö. Pjäsen, Moliéres Tartuffe är skriven i mitten på 1600-talet men fortfarande lika aktuell, vi har inte förändrat oss särskilt mycket och i det här fallet är det inte smickrande. Uppsättningen stod Folkteatern i Gävle för och nyöversättningen Hans Alfredson. Jag har sett pjäsen tidigare men det här var den bästa föreställningen. Till det bidrog säkert Hans Alfredsons översättning men även musiken, skådespelarna och - inte minst - den totalupplevelse det är att gå till en sommarscen som Träteatern på Stenegård i Järvsö.

Jag har varit där tidigare år och det är hela konceptet som tilltalar mig. I år åt jag en god middad på Kusen, restaurangen på Stenegård, också. Som det teaterfreak jag är så kommer det förhoppningsvis att bli fler somrar jag får njuta av teater på Stenegård. Wow, I love it!

Han behöver en utmaning..

...står det att läsa om på SVT:s sida. Fredrik Ljungberg alltså. Liraren ska byta klubb och spela för West Ham istället för Arsenal. Det jag inte kan sluta att förundras över är lönen. 1000000 kr i VECKAN. Visst är det en underlig värld vi lever i? Jag lägger inte in några som helst andra värderingar i lönen, mer än att den speglar en bild av vår värld som...vadå?

Sailing, sailing....

Det är inte Rod Stewart jag tänker på även om den låten är OK. Nej det är mina sommarhjältar - Tornseglarna. De kommer till "gamla blackan" omkring samma datum varje år, nämligen den 21 maj. De trivs där det finns takpannor och eftersom de är samma par som håller ihop livet ut vet de var sommarnöjet finns år från år. Två ungar får de varje sommar och de hjälps åt med både ruvning och matning. De svischar fram över himlen och deras läten är uunnderbart att lyssna till en tidig morgon på balkongen när jag kämpar med min senaste last - Suduko.

Föråldrat ord

Läste i morgontidnigen om uttrycket gräsänkling. Medge att det låter lite passé. Det var en gång en tid när fruarna åkte ut till skärgården och lämnade sina stackars karlar i den heta staden där de knappast kunde förse sig själva med mat utan intog en hel del måltider på krogen. I dagens verklighet talar man mer om hur man ska dela upp semestern så att den räcker hela sommarlovet om man har skolbarn och de män som behöver äta sin mat på krogen för att bli mätta är nog lätträknade. - Så ordet gräsänkling kan vi passera till papperskorgen.

Mats Odell vid rodret = Nej tack!

Hur tusan kunde det bli så här! Att Mats Odell fick makten att utforma så mycket av min framtid. Jag tror inte vi delar en enda åsikt!! - Bl a har han sagt i Rapport den 26/6"allmännyttan är till för dem som inte vill ha så där väldigt hög standard utan en lägre standard och billigare bostäder". Jaså är det så det är? Det hade jag inte en aaaning om. - Nej där bor s k "vanliga, hederliga människor" som av många olika anledningar varken kan eller vill äga sin bostad. Allmännyttan ägs av oss alla tillsammans. Just det vi har tillsammans utgör en del av ett samhälle och vårdar man det och uppskattar det så har per automatik även ett bra samhälle.



Det finns alltid möjlighet för de som vill och kan att köpa en bostad. Jag har gjort det tidigare men kan inte göra det nu. Den bostad jag har är jag nöjd med. Svenska Bostäder är en seriös värd som verkligen kan det där med att förvalta en bostad. Det tror jag är något som brister i många privatvärdars vilja och kunskap.



Nu har stopplagen upphävts och det är fritt fram att till ett bra pris köpa bra bostäder i allmännyttan och har man glädjen att bo i ett attraktivt område så gör man en bra affär.



Jag undrar hur mitt bostadsområde ser ut om några år. Har det från att vara ett område där Svenska Bostäder bl a planterar massor med vårlökar och sköter omgivningarna blivit ett s k "social housing" område. Ett kraftigt nedgånget bostadsområde där ingen vill bo men många är tvungna. Alla vi som inte kunde köpa oss den trygghet och standard som tas ur den privata plånboken när vi inget äger och förvaltar tillsammans längare.

Glöm det där med hyllpapper

Ibland märker jag att tiden sprungit på och jag inte hängt med eller ngt liknande. Jag tänkte lägga in hyllpapper i mina skåp, något jag gjort så länge jag haft eget kök och därmed köksskåp. I början, så där för ca 35 år sedan så fick hyllkanterna bård också. Det har jag slutat med, men att byta hyllpapper med jämna mellanrum har jag fortsatt med. Idag försökte jag köpa nytt, men noop, inget bra resultat. Presentpapper fanns i en del affärer, men herregud, vem är så mossig att man frågar efter hyllpapper. Tydligen ingen mer än jag. När jag kom hem kunde jag inte låta bli att googla om detta och visst finns det andra som stött på problemet kunde jag konstatera
http://www.tiger.se/blog/archives/2006/01/skppapper.html

Mitt projekt denna sommar får inskränka sig till torka av hyllpapperet och ngn dag framöver måla hyllorna vita för man vill ju hänga med i utvecklingen.

Morden i Midsomer

Varje år dyker de upp. Sommardeckarna. Och störst bland de alla verkar Morden i Midsomer vara. Jag har sett många, men nu får det banne mig räcka. Är det möjligen det somriga namnet Midsomer som gör att vi förknippar det med sommar och semester och ser den ena ruskiga historien efter den andra? Är det den mysiga kriminalkommisarien som måste toppa all statistik vad gäller uppklarade mord som begås av "helt vanliga" människor. Hur vanligt är det egentligen? Jag kanske låter ovanligt trist nu när jag vill ha in lite mer av realism, men varför fascineras vi så till den milde grad av denna genre? Och varför bor någon överhuvudtaget kvar i Midsomer?

Slipstvånget avskaffat, jippi!!

Ibland kan nyheterna från TT ha riktigt roliga inslag. Idag innehöll det information att EU i kampen mot miljöförstöring föreslagit att slipstvånget avskaffas så att energikostnaderna kan sänkas. Man behöver nämligen inte lika mycket luftkonditionering då när gubbsen inte behöver dra åt slipsen. Alla medel att försena den framtida klimatförändringen är bra - men medge att detta även innebar att du drog på smilbandet. Jag gjorde det åtminstone.