Idag när jag kom hem från min stavgång och skulle snedda över parkeringen stod det en liten kille där allvarlig och höll en innebandyklubba som en bom.
- Vill du passera? sa han
- Ja tack, svarade jag
Med lika allvarlig min och med ljudeffekt därtill "fällde" han sakta ned klubban och lät mig passera, sen fällde han upp den igen.
Undrans hur länge han fick stå där till nästa person kom? Jag tänkte Beppe Wolgers låt
Det gåtfulla folket, tonsatt av Olle Adolphson.
"Barn är ett folk och de bor i ett främmande land
Detta land är ett regn och en pöl
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland
Och de glider så fint utan köl......"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Men shit vad gulligt det måste ha sett ut! Och vad bra att du tog honom på sånt allvar. Det låter som att han hade det ganska mysigt den där lille människan.
Skicka en kommentar