lördag 15 september 2007

Ett öga rött

Boken Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri läste jag med stor behållning. Filmen uppskattade jag också, men boken vann helt klart. Filmens Halim, hans tankar, ja framförallt hans tankar förmedlas till oss på ett intensivt, roligt och tankeväckande sätt. När modern dör och Halim och hans pappa flyttar för att börja på nytt händer något med Halim. Han ifrågasätter pappans iver att anpassa sig till det svenska samhället. Halim ser honom mest som en svikare, någon som sviker hans mor och allt det hon stod för. Halim blir Sveriges grymmaste revolutionsblatte... och det är vad filmen handlar om.

4+ av 5

fredag 7 september 2007

Björklund - rätt och slätt

Visst ser han sympatisk ut och glad var han över förtroendet att bli ny partiledare. - Blir han bra? Inte vet jag och eftersom han inte får min röst bryr jag mig inte så mycket. I morse hörde jag på radio när han uttalade sig om försvarsbudgeten. Det jag då stötte mig på var när han talade om Ryssland. Han sa att "landet varit på deken" och att det nu var "kaxigt". Säger man så? Det låter lite väl slarvigt i mina öron.

Lyckliga dagar av Samuel Beckett

Min första Beckett pjäs faktiskt. Det är lite konstigt med tanke på vem Beckett är och vilket teaterfreak jag är. Men det blir inte sista gången. Jag har redan bokat biljetter till sista föreställningen och det därför att den var så bra. Pjäsen hade endast två roller, 2 till åren komna skådisar, Yvonne Lombard och Åke Lundqvist. Nåå, Lundqvists insats inskränkte sig nästan bara till att krypa runt i sandhögen i slutet av föreställningen och däremellen några enstaka repliker, till Winnies (Yvonnes) glädje, innan han kröp in in sin håla igen.

Det finns många sätt att tolka föreställningen och det passar mig. Inget är rätt men inget är fel heller.

Lyckliga dagar är en pjäs om att hålla kvar allt det som bit för bit tas ifrån oss. Sorgligt? Kanske.

6+av6

söndag 2 september 2007

This is England

Nu har jag sett höstens film. Det är väl kanske så att This is England blir just den film som flest personer kommer att se tror jag. Det är en bra film utan tvekan. Skådespelarinsatsen av 13 åriga Thomas Turgoose måste ha fått regissören att jubla. Att hitta någon så perfekt att besätta rollen med måste kännas perfekt.

Vi får träffa 12-årige Shaun som lever ensam med sin mamma i en ful liten landsortshåla. Pappan har dött i Falklandskriget, som pågår som en nationellt enande faktor. Tatcher har lyckats skapa en yttre fiende och därmed något hon kan skapa vikänslor och enande kring. Har vi sett det tidigare och senare? Den mobbade Shaun finner värme hos en gäng ungdomar som har musik, extrem klädsel och frisyrer som sammanhållande faktor.

Tillbaka till detta gäng kommer den från fängelset utsläppta, något äldre gängledaren Combo. Full av hat, rasism och uppblåsta känslor för nationen tillför han gänget andra värderingar än musik och klädstil. Han splittrar gänget, men får Shaun över på sin sida. Filmen tar en otäck vändning och slutet blir lite väl tydligt när Shaun överger Combo och hans värderingar.

5 av 6 +