NorrlandsAkvavit

Torgny Lindgren har en underfundig humor. När man läser den här boken så ler man hela tiden invärtes för varenda rad i boken är rolig tycker jag. Det verkligen känns som jag varit på besök i det inre av Västerbotten tillsammans med den före detta pastorn Olof Hermansson när han återvände för att rätta till den frälsning som han åstadkom i den lilla byn. Det hade gått åtskilliga år och den 83-årige pastorn finner inte många av sina forna församlingsbor i livet. En dotter visar det sig att han lämnat efter sig i byn. "Jag borde ha insett det, sa han till sist. Det var en väldig kraft i min säd. - Ja, sade Marita. Något åt det hållet brukade mamma också säga." Ett litet smakprov ur en verkligt bra bok.

5+ av 5

Stora landsvägen

Oh, vad jag tyckte om den här teatern. Strindbergs sista pjäs, en sammanfattning av livet, så som Strindberg såg det. Här finns platser som Åsnebyn och Lögnskogen. Tomas Bolme som den dumme, grymme härskaren är fenomenal. Han har en hov av skrattande, skrämda jasägare omkring sig och allt känns väldigt aktuellt. Hur Strindberg ser på kvinnan och äktenskapet glimtar fram när Vandraren viker av från Landsvägen för att följa kärleken.

5+ av 5

I am not there

Viss har jag lyssnat till Bob Dylan i perioder. Han är inte en stooor idol för mig men nog har jag förstått hans storhet. Jag har alltid haft lite svårt för stjärnor i solglasögon och stoppar dom i "vem tror du att du är facket" lite väl snabbt kanske. Filmen om Dylan var jag väldigt nyfiken på eftersom den fått sådant mottagande, 5 och 6 i omdömen gjorde att jag såg till att gå första veckan den visades. En annorlunda skildring av en artist, alltså inte en kronologisk skildring av en karriär, nej den är helt annorlunda. Det är en film om myten Bob Dylan, gestaltad av 6 skådespelare och handlingen hoppar mellan olika karaktärer och tidsperioder i Dylans liv. Musiken finns där hela tiden, både original och covers.
En verkligt bra film som jag ger full pott.

5+ av 5

Försoning

Ibland är man tacksam att man inte gjort något. I mitt senaste fall - att jag inte läst boken Försoning av Ian McEwan innan jag sett filmen. Att veta slutet skulle förta upplevelsen av filmen tycker jag.

En lögn, dess oerhörda konsekvenser, klasstämpeln som aldrig försvinner, trots en viss välvilja och som gör att en lögn tas för sann för att den är så lätt att förknippa med just klass var vad jag tog med mig från filmen.

Slutet var precis så osentimentalt som en bra berättelse kräver.

5+ av 5