Pippi Långstrump på Stadsteatern

Vilket gensvar! Det måste kännas skönt att vara skådespelare och ha en publik som verkligen visar att de är med i pjäsen till 100 procent. Så var det i dagens föreställning av Pippi på Stadsteatern. Någon bakom mig grät högt när det blev lite otäckt och killen brevid mig ramla av stolen några gånger och alla, alla hade kul. Både de på scenen och vi i publiken. Visst var Pippi lite väl jobbig i skolan och på middagen hos Tommy och Annika men det gjorde inte så mycket tyckte vi. Pippis lilla godnattpuss till mamman på molnen varje kväll lockade fram en tår i ögat.
En jättefestlig föreställning med idel proffs.

4+ av 5

Ett dockhem på Dramatens lilla scen

Första gången jag såg pjäsen var jag 17 år och det var med Gunn Wållgren som dockhustrun och Olof Widgren som hennes man. 45 år har gått sedan dess och jag kommer inte ihåg vad jag tyckte om pjäsen då men med flera Dockhemsuppsättningar i bagaget vet jag vad jag tycker nu. - Ibsen är en av mina absoluta favoriter när det gäller pjäser. Han är tydlig med vad han vill förmedla och hans pjäser handlar om sådant som vi fortfarande brottas med. I detta fall kvinna, man, äktenskap, roller, frigörelse. I kvällens uppsättning hade jag lite svårt med den moderna miljön, legoklossar och dunjackor, julgranar i plastnät och ett språk som var kvar i 1800-talet. I bland kunde en replik som var helt naturlig på 1800-talet bli jättefåning när den sades av någon i smala jeans.

Kanske var det just den kombinationen av gammalt och nytt som skulle få oss att förstå att det fortfarande finns äktenskap där man och hustru är mycket ojämlika? Mig störde 2000-talet en del ändå. Kvällens stora behållning var Anna Björk som var en lysande Nora och hennes ångest kändes verkligen på första bänkraden där jag satt. Stadsteatern ska visst sätta upp pjäsen nästa år, men snälla, trots Ibsens storhet, kom med något nyskrivet!

3+ av 5

Blanche och Marie

Det här är andra gången på kort tid där jag först har läst boken, som ligger till grund för pjäsen jag sett. I det här fallet så var det Blanche och Marie av Per Olof Enquist. Ytterligare en, ja visst den var väl OK-pjäs på kort tid. Börjar jag bli blasé? Nej, men det lilla extra för att pjäsen ska få full pott fattades i den här föreställningen också. Det är väl kanske så enkelt att det som pjäsen handlade om inte var tillräckligt engagerande. Jag såg den, sa OK dom spelade väl bra och fy så hemskt det var för alla, men sedan vände jag blad och undrade var står näst på Dramatens repertoar.

2+ av 5