Alltid hos dig av Maria Ernestam

En bok om dåtid och nutid. En bok som är spännande utan att vara en detektivroman. En bok som måste ha varit rolig att skriva. En bok som använder ett språk -i många kapitel- som påminner mig om böcker i stil med t ex Driver dagg faller regn. En bok där alla är otroligt välformulerande och kloka. En bok som beskriver kärleken på ett sätt som även det känns ålderdomligt. En bok jag ville veta slutet på tidigt. En bok som saknar det innehåll jag söker i en roman. En bok som valts i min bokcirkel och därför lästes av mig.

2+ av fem

Påminnerskan av Anne Tyler

Jag blev jätteglad när jag såg att Anne Tylers senaste roman Påminnerskan fanns att läsa på svenska. Jag har svårt att sätta ord på vad som gör att jag aldrig blir besviken utan istället sträckläser hennes romaner. Påminnerskan är inte spännande utan handlar om en nyligen pensionerad lärare. Nåväl, det han råkar ut för i början av berättelsen, är sådant som skulle kunna bli spännande om man spann vidare på det, men det är inte sådant som Anne Tylers böcker brukar ägna sig åt. Det räcker med att få dela Liams tankar om sitt liv som varit och det som ligger framför honom för att timmarna med boken ska bli precis så bra som en författare som Anne Tyler kan bjuda på.

5+ av5

Återvänder...

Som nybliven pensionär tycker jag det ska bli kul att börja med mina små recensioner av böcker jag läst samt teaterpjäser eller filmer jag sett. Det är också ett perfekt sätt för mig själv att komma ihåg. Just nu har jag läst Ett land i gryningen av Dennis Lehane Den måste helt enkelt filmas enligt min åsikt. Boken handlar till största delen om polisstrejken i Boston 1919 och den upprördhet som beskivs när poliserna till slut beslutar sig för en strejk känns kusligt aktuell till vissa delar. Att man som strejkande i första hand beskrivs som obekväm, någon som skapar problem för andra och att detta är det centrala istället för att se strejken som det maktmedel som står till buds när villkoren är ohållbara. Polisernas villkor var fruktansvärda men ingen var beredd att ändra dem och när strejken var genomförd och kraven blev tillgodosedda var de poliser som genomfört aktionen utan jobb, ersatta av andra.

5+ av 5

Mina senaste komihågmåsten

No country for old men = mycket blod, bra dialog med andra ord en riktigt bra bröderna Cohenfilm.

Maria Möller show = visste inget om henne när jag köpte biljetterna, men tillräckligt för att vara nyfiken och oj oj vilken artist. Hon kan inte ha svårt att få ihop till brödfödan, men kanske svårt att välja vilken genre hon ska använda sig av.

Once = roligt med en film från Dublin och jag kände igen mig. Mycket musik, trovärdig story. Helt OK med andra ord.

Stefan Sundström och Tina Ahlin på Teater Brunnsgatan 4. Jag tycker verkligen om Stefan Sundström, en övervintrad 68:a kille som känns äkta. Kul också när Kristina Lugn sitter på första raden och kommer med inlägg som ".. nää, lite till måste ni spela, annars blir det avdrag på lönen" och så går hon och hämtar en ny öl till Stefan som spillt ut sin första. Jag gillar verkligen Brunnsgatan 4 och speciellt när Stefan Sundström är där.

En handfull regn - Niklas Rådström

Jag vet inte om böckerna är fler, eller om det är jag som letar upp dem, böckerna som handlar om något självupplevt, menar jag. Den senaste i den genren som jag läst är En handfull regn och den handlar till stor del om Niklas Rådströms vän Bengt som i unga år tog sitt liv. Minnena och sorgen efter en person som betytt mycket för Niklas Rådström. Den handlar om de två unga konstnärliga vännerna och deras korta ungdomstid i 68 vänsterns intensiva år.
Läsvärd, verkligen!

4+ av 5

Bitterfittan av Maria Sveland

Den här boken borde alla läsa innan de blir ett par, en familj och innan magpirret försvinner och framförallt innan det är för sent. Stora ord kanske men det boken tar upp är just det som så många förhållanden snavar på - ojämlikheten. För dagens unga mödrar är inte lika sina mammor eller mormödrar och vill med all rätt att inom hemmets väggar ska det råda jämlikhet. Där ska man dela på arbetet och ansvaret för barn, vaknätter och vabbdagar. Det går inte längre att hänvisa till sådant som "jag kan inte därför att jobbet.. och jag tjänar så mycket mer". Den tiden har passerat, åtminstone för den här gången, vill jag som realistiskt pessimist tillägga. Det verkar som pendeln alltid slår tillbaka och det 70-tal som bokens huvudperson återkommer till är passé. Slängda BH har ersatts av pushup och silikontuttar och enkla vigslar av sagobröllop för åtskilliga 1000-lappar, där unga ambitösa kvinnor blir bitterfittor efter några år. Låt oss bara hoppas att kravet på jämlikhet i ett förhållande inte ersätts av "hemmafrubidrag" och "det är bäst för barnen om mamman är hemma".

5+ av 5

Mästaren och Margarita

Jaha, en kultbok, en stor roman, en stor författare. Visst är det sådant som gör att man blir extra sugen att se pjäsen som bygger på romanen? På Stadsteatern visas den med sådana intressanta skådespelare som Jakob Eklund, Philip Zandén, Ingvar Hirdwall och bara det är värt ett besök, men ack nej, med höga förväntningar blir det ofta platt fall. Första akten gjorde mig nyfiken, intresserad, framförallt på Woland som gled fram över golvet och musiken bidrog till att höja stämningen. Rolf Lydahl som Fargot blev aldrig tråkig och som sagt musiken var toppen. Andra akten sneglade jag på klockan och undrade när det hela skulle ta slut.
Varför? Jag vet faktiskt inte. Det var helt enkelt inte en pjäs i min smak och sen får författaren var hur stor som helst, det hjälpte inte.

2+ av 5